fredag 12 februari 2010

Vårteckenutmaning i Karlsebakken


Jahapp, så var man övertalad då... Jag hade en tanke på att stå över Vivekas utmaning i år eftersom jag tyckte det var ganska svårt förra året.

Först var det inte många vårtecken att rapportera eftersom snön låg kvar så länge och när den väl försvann - ja då hjälpte det ju inte att jag har absolut noll koll på både pippifåglar och spirande växter. Skulle säkert kunna ta lite ogräs för att vara en vacker exotisk växt och tvärtom... Brist på kreativitet och lite tidsbrist gjorde inte saken bättre.

Fast det är klart - när en bloggsyster kallar så är det ju bara att hänga på. Vem är väl jag att fega ur? Det faktum att jag är mammaledig och är ute och går hela dagarna borde ju dessutom utgöra någon form av fördel för mig. Då har jag ju iallafall goda chanser att se mig lite omkring. Nej, får väl hämta uppslagsboken, läsa på lite om fåglar och grönt, ladda vagnen med kamera och kikare och göra mig klar för utmaningen!

Första måndagen i mars sätter vi igång - häng på vetja!

3 kommentarer:

Viveka på Humlebacken sa...

Hahaha, du är för söt! Känn dig inte tvingad bara!
Men du, vårtecken kan ju vara så mycket annat än natur, det kan ju vara att H&M gör reklam för vårkläder eller att grannen putsar fönsterna..
kraaaaaaaaaaaaaam

Viveka på Humlebacken sa...

En sak till...
Skicka ett mail till mig på gulda@live.se är du söt, jag vill ha alla anmälningar per mail, tänkte att det skulle vara enklare att hålla reda på alla då... få se om det stämmer...
kram

Agneta sa...

Hejsan!
Jaha, så du har blivit övertalad av HumlebackenViveka du också....

Mig har hon övertalat att starta en blogg!

Och Vårteckensutmaningen skall bli kul.

Det tycker jag nog är lättare än att starta en blogg. Vilken snårskog med att få bilderna på rätt plats, texten snyggt intill, headern inom den ruta det är tänkt......puuuhhhh.

Så då är vi lite i samma båt. Osäkra på var sin sak. Det kommer nog att gå bra.

Har förresten din blogg som en sån som jag jämt tittar på! Lite avis på dig som får bo i Norge!

Ha det,
Agneta