Dopet är över och vi har tagit några dagar för att pusta ut och återhämta oss. Det var ett otroligt fint dop, kunde inte ha önskat oss något bättre! Dopsceremonin hade vi hemma hos mamma och pappa och den var personlig och mysig, utan att bli så väldigt stel som jag ofta känner att det kan bli i kyrkan. Prästen var toppen och kom från närliggande Tynnereds församling.
Dopbarnet laddar inför den stora dagen...
Mamma hade gjort så fint hemma och dagen innan dopet ägnade vi åt att pynta det sista. Maten hade vi beställt hos
Malins skafferi och den var så fantastiskt god! På buffébordet dukade vi upp parma- och basilikacheesecake, getost-och olivpaj, chili- och basilikamarinerad lax, potatis- och getostpaté och ört-och balsamicomarinerad fläskfile, honungsglaserade morötter, örtmarinerade kronärtshjärtan, spenatsallad med grillade grönsaker, olivbröd och goda ostar.
Det lilla altaret i mammas och pappas vardagsrum
Dukning och dekorationer gick i rosa och grönt
.JPG)
De söta servietterna köpte jag på Kremmerhuset
I ljuskronan satte vi små rosetter av sidenband
Till kaffet blev det världens godaste och finaste prinsesstårta (i dubbla bemärkelser!) som min fantastiska väninna, tillika grymt duktiga konditor, Ida hade bakat. Som tur är gjorde hon lite extra som jag gottar mig med här hemma nu, haha! Dessutom hade svärmor bakat sin goda morotskaka så det gick ingen nöd på oss när det gällde sötsaker...!
.JPG)
Dopsbarnet var en ängel hela dagen, bortsett från att hon var lite kinkig under själva dopet. Det kraschade totalt med hennes mat-och sovtider så hon var inte helt nöjd. Fördelen med att ha dopet hemma är ju dock att man har alla stödfunktioner att tillgå och jag vill nog tro att Astrid är enda barnet som har fått en flaska med mjölk mitt under pågående dop...
Inte utan min napp - och där är dopet inget undantag!
Dopklänningen virkade mamma när min kusin föddes 1972 och Astrid var det 10:e barnet som använde den
Det var helt enkelt en fantastiskt fin dag och jag kunde inte tacka mamma och pappa nog för att vi fick vara hemma hos dem och för all deras hjälp.
Dessutom fick vi så många fina presenter, den mest långväga ända från New York. De lovar jag att visa en annan dag!