lördag 29 augusti 2009

TACK!

Några bilder från första veckan med Astrid


Ett stort, varmt och innerligt TACK för alla fantastiskt gulliga hälsningar och gratulationer!

De senaste dagarna har varit underbara, nervösa, overwhelming och allt på en och samma gång. Nu när energin och rörelseförmågan börjar komma tillbaka så smått börjar jag förstå vilket mirakel ett litet nyfött barn är. Kan inte se mig mätt på vår underbara, näpna lilla prinsessa och alla hennes roliga miner, söta små leenden och arga snörpningar på munnen när maten inte kommer i det ögonblick hon önskar. De första promenaderna med barnvagnen är avklarade och jag känner mig så stolt att jag nästan exploderar varje gång vi går ut - vill bara visa hela världen vilken underbar liten dotter vi har som ligger här i vagnen!
.
Är möjligens lite lättrörd just nu (hormoner säljes billigt!) men blev alldeles tårögd av att läsa alla fina kommentarer som ni har lämnat. Nya ansikten, nya bloggar, "gamla" ansikten och inte minst "gamla" ansikten som lämnade kommentarer för första gången - ni anar inte hur mycket det betyder. I en värld av noll kontroll (nu är det Astrid som styr skutan här hemma) är bloggen en trygg punkt att komma tillbaka till och jag har riktigt saknat er de dagarna jag har varit borta!

Som ni säkert förstår är det inte mycket tid över för att blogga massor just nu så jag hoppas att ni har överseende med att det blir ett kollektivt tack den här gången. Lovar att komma runt och hälsa på så snart tid och ork är tillbaka! Om en sisådär 18 år eller så alltså.. :) Mer uppdateringar på garage och barnrum kommer så småningom också såklart!
.

STOR KRAM till er alla!

7 kommentarer:

Helena sa...

Åh vad mysigt!
Kommer ihåg den där känslan av hur mysigt det var att sitta och titta på en sovandes liten bebis.Man kunde inte se sig mätt.

Njut och ta vara på den här tiden.
Vår äldste son går sista året på gymnasiet och tar studenten till våren.Fattar inte vad tiden går fort:)
Ha nu det så bra hela familjen.
Kram
/Helena

Frida sa...

Hej vännen!

Måste höras snart. Du får ringa när du har tid och orkar.

Massa kramar från mig och Rasmus :)

Charlotta sa...

Fina bilder på dig och lilla Astrid! Den första tiden med ett nytt litet liv är verkligen omvälvande. Man har liksom aldrig varit så trött, så gråtig, så stolt och så HIMLA LYCKLIG som just då. Passa på att stanna upp och bara njut av varje dag. Tids nog kommer du få mer tid och ork för bloggning och inredning och annat mindre viktigt.

Kram kram //Charlotta.

Leena - By the sea i Tosteberga sa...

Så ljuvlig och så söta små händer. Hon är ett riktigt litet underverk, Caro!

Det där med hormonerna känner jag igen. Mina rubbningar försvann aldrig efter förlossningen, vilket bland annat har fått till följd att jag grät så det SKVALADE när personalen på avdelningen gratulerade mig på 20-årsdagen med sång och tårta, likaså när de lussade för oss några dagar senare.

Genom åren har jag fortsatt böla, till Lilla huset på prärien, Cosbys (jo, jag vet att det var en komedi), Aktuellt, Rapport...ja, ALLT som är det minsta sorgligt, vackert, rörande eller fint.
Mormor var likadan så jag antar att jag har att brås på;-)

Ha den nu så himla mysigt med din lilla prinsessa, men glöm inte bort hennes pappa. Och var stolt, det har du all rätt till.

Bamsekram!

London Mummy sa...

GRATTIS till underverket. Hon e ju helt underbar!
Och valkommen till motherhood. Langtar efter fler bilder. Njut nu sa mycket du kan, denna tiden kommer aldrig ater.
Manga kramar fran London

Tinnar och torn sa...

Ville bara stoppa förbi o säga hejsan :o) Stor kram till er i bebisbubblan! Hon är underbar! //P

Maria sa...

Jag antar att du snusar och gosar i lilla Astrids nacke dagarna i ända och njuter fullt ut över det härliaga att få vara mamma.

Ville bara kika in och säga att jag tänker på dig lite nu och då.

Hoppas ni mår bra och att L inte sliter ut sig med alla projekt.

Jag saknar dig och dina härliga kommentarer men tycker helt klart att du INTE ska ägna bloggeriet någon nämnvärd tanke. Ta du hand om din lilla sötis och sköt om er hela familjen.

Många kramar

Maria