Ada har hunnit bli fem månader och börjar bli en pigg och väldigt nyfiken liten fröken. Astrid är en otroligt fin storasyster och jag är faktiskt lite överraskad över att hon i stort sett inte har varit svartsjuk alls. Eftersom hon är yngsta barnbarnet på Lars sida och enda barnbarnet på min sida så har hon ju blivit en relativt bortskämd liten fröken (åtminstonde på uppmärksamhet) så jag trodde det skulle bli svårt för henne att plötsligt få lite konkurrans. Lite reaktioner har vi nog kunnat ana men i stort sett har det gått väldigt bra.
Syskonkärlek - den vackraste gåvan en mamma kan få
Vi ser nu hur systrarnas relation börjar forma sig och syskonkärleken börjar sakta men säkert krypa fram. Astrid lägger sig gärna på golvet brevid Ada när hon ligger på sin lekmatta och småpratar och leker med henne. När Ada skriker tröstar hon, stoppar in nappen eller konstaterar kontant "Ada ledsen - hämta Ada mamma". Första riktiga "bonding moment" mellan systrarna kom i förra veckan vid middagsbordet när Ada plötsligt började skratta högt åt Astrid som satt på andra sidan och lekte. Astrid blev överlycklig och blev alldeles elektrisk, lekte ännu mer och Ada skrattade och skrattade. Då smälte mammahjärtat och jag ska erkänna att en liten glädjetår plötsligt dök upp i ögonvrån. Jag ser fram emot att se deras syskonrelation växa och fördjupas och hoppas så innerligt att både Lars och jag får vara med och följa dem på deras väg genom livet så länge det bara går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar